Otacksamma surmusar!

Jag är så jäkla trött, och tröttare lär jag bli! :| När jag kliver av kl. o7.oo har jag jobbat tre nätter och har ytterligare än kvar. Inte alls som planerat. Suck.

I måndags ringde min arbetsledare och frågade om jag kunde jobba då Towe låg hemma i magsjuka. Jag tackade ja då hon lovade att plocka bort min torsdagsnatt för att fyra nätter skulle bli för mycket då jag även skulle pendla mellan södertälje - nyköping under onsdagen och torsdagen i så fall. Familjen gick med på dealen och skulle själva arbeta torsdagsnatten i nyköping. Extra lång helg tänkte jag. Men det blir ju inte alltid som man tänkt sig. Planerna blev ändrade och familjen kom inte iväg till nyköping, vilket innebär att min arbetsledare hörde av sig till mig igår och ville att jag skulle jobba torsdagnatten också.

Nu tänker många av er att det bara är till att säga nej. Tyvärr är det inte bara till att säga nej. För det första så är det mitt ordinarie pass egentligen, och för det andra skulle det bli ett sjujäkla liv på familjen. Eller i alla fall på styvpappan. Är man ledig och dom ringer ifrån jobbet och undrar om man kan jobba när någon är sjuk så måste du ALLTID ha en ordentlig anledning till att säga nej. Det räcker inte med att bara säga nej, eller att säga att man inte vill. Du måste nästan vara halvt döende för att kunna säga nej med gott samvete.

Igår när jag hade pratat med min arbetsledare ville jag både grina och skrika rakt ut. Jag va arg, ledsen, irriterad och jävligt förbannad. Jag har ett jäkla långt tålamod, men när bägaren rinner över då är det verkligen kört. Jag kommer snart att explodera, och då släpper jag en riktigt stor bomb. Jag väntar bara på rätt tillfället. På rätt kommentar just för att kunna släppa bomben.

Jag förstår inte hur en människa kan vara så jäkla otacksam. Säger man nej en gång så är det precis som att alla dom gånger man faktiskt sagt ja och ställt upp är som bortblåsta. Jag måste dock ge cred till min arbetsledare som är världens bästa! Hon lyssnar alltid på vad man har att säga och försöker lösa situationen på bästa sätt.

Oj, vilket roligt inlägg ni fick att läsa. Men jag har fått ventilera mig, och det behövde jag.